Det är verkligen farligt för den lilla ängeln att lyssna på musik som på något vis är deprimerande. Detta eftersom hon är så psykiskt instabil som hon är så faller hon så otroligt lätt.

Trots det faktum att den lilla ängeln har fått det bästa som man kan önska sig, kärlek, ljus kärlek, varm kärlek

Så kan hon ändå inte glömma mörkrets kärlek, det mörka, det onda, det osäkra. Hon kan inte glömma kärleken till sina destruktiva leksaker. Trots att hon vill det, trots att hon har sin underbara familj med moderskeppet i spetsen som hon älskar mer än något annat, trots att hon har sin pojkvän som älskar henne trots alla hennes mörka sidor, trots att hon har alla sina vänner som faktiskt orkar stå ut med henne när hon faller....

Att vara psykiskt instabil är inte bra, jag känner hur mörkret åter sluter sig om mig. Säger åt mig att jag inte har någon rätt att vara så lycklig som jag är. Att jag måste fokusera mer på problemen som jag har.

Jag känner hur kroppen längtar efter blodgjutelse, att återigen få känna det vassa, vackra, kalla rakbladet mot huden igen.

Vi tror att vi vet varför den lilla ängeln så enkelt faller ner i mörkret av musik som berör henne på ett deprimerande sätt. Det är för att hon tar för mycket på sig tror vi. Trots det att hon vill finnas för alla människor som hon känner som mår dåligt, och hon känner många som gör detta, så klarar hon inte av att ta på sig hur mycket som helst. Hon borde faktiskt få vara odelat lycklig någon gång utan at behöva oroa sig för den personen eller den andre personen som terroriserar henne med sina problem. Hon borde få fokusera på sitt eget liv ibland också. Men eftersom det är den lilla ängeln som vi faktiskt pratar om så kan hon ju inte det. Hon Vill finnas för alla personer runt omkring henne som hon älskar så otroligt mycket. Och det är trots allt så att den lilla ängeln har aldrig brytt sig speciellt mycket om sig själv. Hon hjälper andra i första hand, finns det något kvar henne själv så Kanske hon kan hjälpa sig själv sedan. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.

Jag är faktiskt lite orolig. En låt drog ner mig och nu är jag nere. Trots att jag kommer att få träffa min underbara familj och pojkvän imorgon så är jag ändå nere. Jag hoppas att det inte stannar. Det är höst/vinter nu och Alex blir alltid nere då. Hon blir alltid otroligt deprimerad då, hon tänker alltid på rakblad och destruktiva saker när det är höst/vinter. Iår så har den inte kommit, iår så har hon haft sin pojkvän som har dragit upp henne. Men nu kansk den kommer? Nu kanske Erick eller moderskeppet inte kan dra upp mig?

Jag minns på den tiden då jag på julafton satt och skar mig, det var min egen julklapp. Bara tanken på jul, nyår och alla jävla födelsedagar som är nu i december som nalkas med stormsteg ger mig ångest. Sån jävla ångest att det kramar sönder mitt hjärta.

Men kan jag göra något åt saken? Nej det kan jag inte. Folk runt omkring säger att jag ska tänka positivt, att jag inte behöver köpa presenter och uppvakta de jag älskar. MEN VAD ÄR DET NI INTE FATTAR?! JAG VILL GÖRA DET OCH DE FAKTUM ATT JAG INTE KAN GÖRA DET GER MIG ÅNGEST!!!

Och det faktum att det snart är ett år sedan som Hemlighet nästan våldtog mig gör inte saken bättre heller. Såna minnen kommer till mig när jag åter hamnar i mörkret. Demonerna påminner mig, de låter mig aldrig få vara ensam. Få glömma. Få gå vidare. Demonernas största mål är att ha ihjäl mig, de kommer aldrig lyckas med med ibland undrar jag. Demonernas röster skriker åter i huvudet på mig.

Jag vill gråta, men kan inte. This sucks!

Jag kan inte förneka det. Jag är rädd att jag nu när jag en gång har fallit, inte kommer kunna ta mig upp igen fören ljuset och livet åter kommer tillbaka.... det är flera månder tills dess

Vilken tur att man fortfarande har kvar sina antidepp tabletter ifall de skulle behövas...

Nu checkar jag ut

Jag vet, jag vet, jag har varit jättedålig på att uppdatera bloggen men det finns faktiskt orsaker till detta.

Orsak nummer: 1. Jag har varit på vfu nu i 3 veckor och man blir så jävla trött av det

Seriöst den lilla ängeln kommer typ hem från vfun och sover en tre timmar innan hon är kapabel till att ens tänka. Det är rätt sjukt hur mycket energi elever och skolan faktiskt drar när man är lärare.

Men det är så jävla roligt. Jag älskar verkligen läraryrket och trivs så jävla bra på min vfu plats. Alla är så sjuka i huvudet och typ käftar med glimten i ögat hela tiden, asså lärarna i mitt arbetslag. Och eleverna är störtsköna med, jag är så sjukt nöjd med de klasser som jag undervisar.

Orsakr nummer 2.

Jag är nykär. Nej jag är inte bara nykär. Jag är förälskad och kär och ja allt på samma gång. Jag typ tänker på min pojk hela tiden. Är jag inte med honom så längtar jag efter honom så att det Helt Seriöst gör fysiskt ont i mig när vi inte är med varandra.

Att lämna honom på söndagar eller när han lämnar mig så känns det som ett stort hål i bröstet och att det körs in en kniv i mig. Helt sjukt att det faktiskt kan göra fysiskt ont och inte bara psyskiskt när han lämnar mig.

När vi däremot är tillsammans så är livet helt underbart. Lyckan är total och männikan får mig att känna mig hel. Det är helt sjukt att vi faktiskt innan har varit en halva bara och nu nör vi är tillsammans med varandra så är vi hela. Båda känner likadant .

Jag vet också att jag brukar vara ganska bra på att babbla om det dära om att jag inte gråter så ofta utan att de faktiskt sker rätt sällan och när jag väl gör det så är det en big deal. Men jag måste ta tillbaka det nu. Varje gång jag skiljs från Erick så gör det så ont i mig att jag börjar gråta. Varenda jävla vecka. Så sjukt frustrerande eftersom jag inte tycker om att gråta med älski säger att det är bra för mig så jag får väl vackert fortsätta att göra det.

Orsak nummer 3.

Det finns helt enkelt så mycket annat att göra så jag har inte tid!

Så nu checkar jag ut, ska fortsätta prata med min älskling nu

Btw jag måste sluta förakta folk som säger "jag älskar dig" för tidigt i ett förhållande. Om man känner att det verkligen stämmer så får man väl säga det.

Jag vet att det är kärlek mellan mig och Erick, jag vet inte hur men det är så. Så därför så känns det så jävla rätt att säga till Erick att jag älskar honom. Och det gör jag verkligen   

Så ha det gott

Den lilla ängeln svävar på moln!

Snart är det fredag då hon ska få träffa sin älskling

Idag så har hon fått en ny tv (som funkar på alla sätt och vis) en hemmabio mojs sourondljud grejsemojs, ett xbox med flera kontroller till och några spel till det, en spegel och lite annat smått och gott av sin vän.

Glädjen som spelar in i mitt liv just nu är helt otrolig.

Demonerna i huvudet har varit tysta länge nu, jag har inte haft någon negativ tanke eller destruktiv känsla i huvudtaget. Trots att jag är stressad, trots att jag inte riktigt vet hur jag ska hinna med allt så är jag så otroligt glad och den glädjen gör att allt löser sig utan att jag ska behöva oroa mig.

Jag hade helt och hållet glömt bort att jag faktiskt kan må så här bra utan något avbrott som förstör min vardag och drar ner mig i hålet igen

Sen finns det ytterligare en sak som gör allt så sjukt bra som jag också tror gör att mörkret som brukar finnas runt mig försvinner. Nämligen att min älskling hela tiden höjer mig självförtroende. Jag går inte runt och är självkritisk och trycker ner mig själv som jag gjort innan. Jag gnäller inte över min kropp och mitt utseende för Erick säger hela tiden till mig hur vacker, sexig och perfekt jag är. Vilket får mig att inte bara "verka" som att jag har bra självförtroende utan nu känns det enda in i märgen också. Jag är snygg! Och jag bryr mig faktiskt inte vad andra tycker så länge Erick gillar mig :) 

Älskling tack för att du finns! Du är så sjukt underbar och jag älskar det faktum att du får mig att må så jävla bra och att jag typ går runt med ett fånigt flin om dagarna när jag tänker på dig för att jag tycker om dig så jävla mycket!

Ha det gott   

Jösses vilken helg det har varit!

Som alltid ser jag så sjukt mycket fram emot denna helgen som precis har varit då jag jobbar arslet av mig på en marknad. Jobbar med servering och bossar tillsammans med mitt kära moderskepp serveringen och allt som hör till det! Så sjukt roligt varje år, jag älskar det verkligen!

Detta året var det lite speciellt, detta året så var Erick med och jobbade. Alex fick bossa över honom, Alex gillade det!! Sedan var det en sak till som var lite speciell, förra året hade jag fått Världens beundrare. Så för att slippa konfrontera honom så tänkte jag och Erick att vi låtsas som att vi är ett par. Vilket vi gjorde och vi gick verkligen in för det.

Saken är den att det var För lätt att gå in i rollen som Ericks flickvän, jag mådde lite för bra. Och även när vi inte jobbade så fortsatte "spelet".

Meeeeen som vi själva sa så vet vi ju att vi inte har några kärlekskänslor för varandra, ha ha ha...

Under våra raster så hade vi så sjukt kul! Erick fick mig att känna lycka i helgen! En känsla jag har känt väldigt få ggr i mitt liv! Men ja, jag kände ren och skär lycka en stund där i lördags!

Så natten till igår låg jag och tänkte och kom på det att om vi fortsätter så här och pussas, myser, håller hand ja allt som ett par gör (vilket vi gjorde) så kommer jag rätt snart få känslor för honom!

Igår när han skulle åka hem så började jag gråta för de gjorde fysiskt ont i mig. Jag ville verkligen inte det! Pang sa det och jag insåg att nej jag kommer inte få känslor för honom, jag har det redan! Fick lite små panik en halv sekund eftersom Erick sa att han inte blir kär i folk och han hade inte såna känslor för mig, men tänkte va fan skit samma!

Så Alex och Erick går till bussen och älsklingen får tårar i ögonen för han vill nämligen heller inte åka... Pang sa de sen för honom med. Han hade visst känslor för lilla mig med!

Så när han kom hem satt vi och pratade och kom fram till att jo visst vi satsar, vi mår jävligt bra när med varandra, vi garvar med varandra. Allt e Perfekt!

Så Alex har nu lämant singellivet efter 2 års lek... Idag känner de lite ovant. Typ, vänta jag har en pojkvän nu... Men de kommer säkert gå skitagörbra, distansen kan kanske bli lite jobbig men va fan då blir man ju inte trötta på varann ^^

Just nu är livet perfekt! Skolan är bra, vännerna i Jkpg och i Gbg är fantastiska, Erick är underbar, familjen och jag är lika tajta som alltid!

Känns som att det inte finns något som kan dra ner mig nu, trots att jag ser skuggorna långt där borta så tänker jag inte låta dem komma närmare mig!

Tänkte på förra inlägget, jag var beredd på att öppna upp mitt hjärta, jag hade redan gjort det och det var nog egentligen redan där taget

Tänkte förresten på det att alla sa att vi skulle bli ett par, att vi hade känslor för varann och grejer. Lite komiskt att dom faktiskt hade rätt utan att vi visste om det själva ^^

Nu ska jag till skolan och plugga och sen ha lektion!

Ha det gott   

Och hon gör det igen.. som vanligt så går alltid Något åt helvete.

Hon har vart glad i flera dagar nu. Hon trodde hon hade hittat årets flirt.

En as go kille som ser Sjukt bra ut. Hon hade träffat Kurt som var nolla under insparken och lika gammal som hon själv. De började prata, de flirtade, bara det att jag gjorde det medvetet, han omedvetet (vilket vi inte visste då).

Alex seglade på moln, kanske, Kanske skulle hon ge honom en chans?

Han hade trots allt blivit godkänd av Alex och alla som känner henne vet hur svårt hon har för att godkänna folk bara så där. Det brukar oftast ta ett tag innan man blir det.

I vilket fall som helst så vet alla att Alex har inte brytt sig om de dära med känslor och eventuella förhållanden innan. Hon har bara lekt ut (som båda har vart med på).

Men nu kände hon för första gången sen Bajspojken att hon kanske är beredd på att öppna upp sitt hjärta igen för en annan person (Grattis det tog bara 2½ år, du är snabb Alex)

Men nu ikväll så kläcker han ut att han är intresserad av en av Mina nollor.

PANG sa det och Alex fick hjärtklappning, svårt att andas. De vanliga tecknen på panikångest som hon så vackert lider av.

Kurt börjar fråga Alex om tips för hur han ska göra med nollan (för han har ju inte märkt hur hon har flirtat brutalt med honom inte alls *IRONISK*)

Så hon svarar kort, vad annars ska jag göra? Jag hade ONT!

Sen så tänds lampan hos idioten och han kommer på va fan han har gjort och ska börja förklara sig... det går inte bra och Alex blir bara mer och mer ledsen.

Jag har sagt det innan och jag säger det igen, Jag är inte den som gråter lätt. Men det jävla dumhuvudet får mig att börja gråta. Inte för att jag var kär i honom eller så.

Utan för att jag var faktiskt beredd på att öppna upp mitt hjärta igen, att kanske satsa på något seriöst, att återigen ha någon vid mig som jag kan ösa min kärlek över. För alla som känner mig Vet hur otroligt mycket kärlek och värme jag har inom mig...

Och jag tänker bara, va fan är det för fel på mig?

Jag tycker personligen inte att jag är ful, okej jag kan tappa några kilo men vi ska börja jobba på det så fort vi börjar träna igen så att de försvinner. Men jag är inte tjock!

Jag är en fantastisk person (detta säger jag inte för att vara självgod utan för att det faktiskt är så(alla som känner mig vet hur dåligt självförtroende jag faktiskt har även om jag försöker lura i folk annat)) jag älskar livet (för det mesta), jag är snäll, trevlig, rolig, lagom galen och gör alla i min närhet glada och får dom att må bra. Min empati för människor som kanske inte har det så bra själva eller om det händer någon något känner inga gränser. Jag hjälper till och med min värsta fiende!!!!

Så va fan är det för fel på mig?

Ska jag behöva bli pinnsmal igen som jag var för 4 år sedan då folk svärmade runt omkring mig för att bli sedd. NEJ JAG SKA INTE BEHÖVA DET!

Man får ta mig som den jag är trots att jag har lite kärlekshandtag...

Jag blev bara så jävla ledsen... jag orkar inte med detta så nu får det fan vara

Åt helvet med det manliga könet jag ska bli nunna (som om jag skulle kunna klara det, haha)

I vilket fall så ringde Kurt och han fick förklarat vad han egentligen menade och hur han funkade. och eftersom alex är en jävla psykolog så fattade hon precis hur han funkade, vad han menade, vad som gick snett för honom eller vad man ska kalla det. Så vad gör hon?! Hon förlåter honom Utan att bli arg. jösses jag är drömtjejen, folk får mig att gråta och jag blir inte ens arg liksom...

Nä fy fan!

Kurt jag tycker jättemycket om dig, jag vill gärna vara din vän som jag sa innan, men just nu vill jag bara slå dig!!

KUKHORA!

Så nu ska jag återgå till mitt pluggande, nu har jag fått avreagera mig

ha det gott   

Jösses jag har verkligen inte haft tid att skriva Något sen inpsarken satte igång!!

Vad ska man säga.. Nollorna är väldigt lugna och Lyssnar faktiskt på vad vi faddrar säger. annat var det på min inspark :)

Det tog ett tag innan dom taggade till och blev lika galna som oss men nu jävlar funderar jag istället på hur vi ska få dom att återgå till den gråa vardagen på onsdag ^^ haha

Så otorligt sköna är dom, de nollor som är med på sakerna som man har lärt känna! Så sjukt kul

Hoppas bara att man som fadder faktiskt har lyckats göra deras inspark så rolig som möjlig också

Men nu har jag inte tid att skriva mer.

Får komma ett längre inlägg efter insparken då jag berättar om allt

Ha de gott   

jag börjar faktiskt på fullaste allvar (igen) tro att det inte är meningen att jag ska få var odelat lycklig en hel dag. Alltid lyckas jag eller omvärlden sabba det på något sätt för har jag varit riktigt glad och lycklig en dag så slutar det Alltid i tårar.

Och nu har det gått så långt så jag börjar fundera på om jag har förlorat något av de käraste jag har. Och eftersom det är såpass allvarligt så räcker det med en tanke, en längtan, en saknad, en låt för att jag ska bryta ut i världens gråt. Jag som Väldigt sällan gråter!

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska ta mig till, jag har sagt det innan men jag säger det igen. Ibland önskar jag att vi levde i en värld utan känslor, saker har varit så otroligt mycket lättare då.

Och när jag känner så här som jag gör nu hur ska jag då kunna tagga inför insparken imon då Jag kommer få stå på scen utklädd till häxa (jag vet det är inte mycket till utklädsel men ändå) och spexa inför de nya nollorna och bara ha en helt otrolig vecka tillsammans med dom... Nä jösses detta måste vi ändra på!

Jag saknar folk otroligt mycket också! Jag som lovade mig själv att hålla en Liten fasad så att jag inte blir beroende av vänner. Om man lyckas med det så gör det inte ont när man inte träffar dom.... Och jag har ONT nu!!

Shit nu börjar jag gråta igen... Detta håller inte.

Gå ut och röka, trycka ner känslorna eller sätta sig och verkligen gråta ut och vara helt utmattad imon? Humm jobbig fråga

Nee nu orkar jag inte mer... tänker på blod igen, aldrig bra... Jag tänker lämna datorn nu 

Ha det gott om ni kan   

Så nu är man tillbaka i Jönköping. Det känns både sorgset och väldigt glatt. Delade känslor som vanligt för min del.

Erick var hos mig hemma i tre dagar vilket var supermys. Vi myste massa hela tiden och hade det bara gott. Kommer kännas asskumt inatt när man kommer att sova själv i en säng som desutom är större än den jag och Erick sov i. Men men går vi vilse så ringer vi bara Blondie. Hon hittar perfekt i min säng, haha.

Men de va sjukt sorgset att åka innan. Sätta sig på bussen och lämna grabben som man så snabbt har blivit beroende av, Inte På Något Kärlekssätt!! Fast de börjar faktiskt skrämma mig lite hur sjukt lika vi tänker, verkligen Sjukt lika. Men men sånt är livet!

Det är också sorgset att lämna mor och barnen där hemma när man ändå har bott "hemma" i två månader nu liksom och blivit van vid att alltid ha barnen runt omkring sig så att säga. Nu återgår man tillbaka till att träffa dom varannan helg, vilket är sorgset! Och mitt kära moderskepp ska också klara sig utan mig, oj oj oj hur ska detta gå??

Men det som är så otroligt sjukt härligt är ändå att komma hem till sin egen stad nu. Jag älskar verkligen Jönköping och att vistas där gör mig så otroligt glad och fyller mig med en känsla av frid. Mitt liv är faktiskt bra, trots alla upp och nedgångar och så känns det verkligen nu när man är hemma.

Sen ska det även bli så otroligt roligt nu när insparken sätter igång och det blir lek och fest i 10 dagar. It will be awesome! Så sjukt taggad, vårat insparkslag är verkligen sjukt coolt också... häxor och trollkarlar aka Dumbledore's armé. Så jävla coolt.

Och framförallt att få träffa alla underbara vänner här hemma i Jönköping som jag faktiskt inte har sett på hela sommaren (så folket i Göteborg gnäll inte på att ni inte kommer få träffa mig, nu är det smålänningarnas tur) Få träffa alla härliga människor i skolan igen kommer bli så otroligt skönt.

Och på tal om skolan. Visst jag är inte jätte taggad inför arbetet som vi ska göra nu (att argumentera, analysera och reflektera mellan olika foskares orsaker till att första och andra världskriget startade är inte Jättekul asså) men att äntligen få dampa runt och skoja med alla härliga människor och trots allt ändå få läsa om det (enligt mig) mest intressata ämnet kommer ju bli kul

Så det är verkligen med blandade känslor som jag är tillbaka i Jönköping. De mesta är positiva, eftersom den lilla ängeln nu för tiden är mestadels positiv och vi vet att allt kommer lösa sig mellan de två olika liven som vi har. Livet i Jönköping och livet i Göteborgstrakten!

Nee nu ska jag gå och göra något annat ohälsosamt, sova kanske?

Btw Erick VAKNA!!

Ha det gott!