Lite komiskt att det är exakt ett år sedan jag skrev här, på dagen!
Augusti har alltid och kommer alltid vara den värsta månaden enligt mig. Vilket är lite ironiskt med tanke på att hösten är min favoritårstid. Allt är så vackert då och det finns ingen äcklig pollen som vill förstöra min nära :-P

Jag har tänkt på det där med människors mörker. Alla har det men ingen pratar om det. För det ska inte finnas. På utsidan ska man visa den perfekta ytan. Alla mår bra och alla är nöjda med sina liv hela tiden. Och de personer så som jag själv behöver prata om det. Det är enda sättet för mitt mörker att försvinna. Sådana som jag vi är psykiskt sjuka eller psykiskt instabila och folk tittar snett på oss. Men vadådå? Jag sätter bara ord på de som alla känner ibland. Alla har demoner inom sig. Vissa har turen att aldrig få uppleva hur det är att höra dem men alla har dem.
Sen jag träffade min prins har mina demoner tystnat till stor del men ibland som idag så händer det något och dumma tankar återvänder. Men jag kan inte prata om det för pratar jag med prinsen börjar vi bara bråka för att mina dumma tankar sätter giller i huvudet på mig och moderskeppet har det tufft som hon har det utan att behöva höra mina mörka tankar.
Mina tankar idag är att det känns som att bara jag anstränger mig i min relation med Erick. Jag vet att det inte är så, tvärtom vi gör allt vi kan för att göra varandra lyckliga men mitt mörker försöker inbilla mig annat.
Tankar som att hur fan orkar folk med sina liv? Jag minns när jag var en liten ängel åh vad jag önskade att jag kunde bli vuxen fort för då får man göra vad man vill!! Wox vilken grej liksom men blev det så? Nej. Jag är vuxen och jag kan göra vad jag vill. Två helger irad har jag varit på fester imorgon kommer jag dricka och umgås med folk igen. Skit kul! Eller? Nej för man fastnar i tråkiga rutiner. Det är trevligt att träffa folk men hela tiden tänker man på hur man ska få tid, ekonomi och lust till allt man kan göra och i slutändan blir livet ganska tråkigt och då funderar jag på om man verkligen orkar. Det gör vi men jävlar vad jobbigt det är ibland.


Så nu har vi gnällt klart. Förhoppningsvis lämnar mörkret oss innan demonerna hinner fatta att jag är sårbar.

Puss och kram lilla ängeln