Hösten som visserligen som enligt mig är över, är min favoritårstid. Det är vacka färger ute, det är tiden då min favorithögtid Halloween kommer. Men varje höst händer samma sak.

Jag blir nedstämd och mina demoner vaknar.

Jag har inte velat skada mig på väldigt länge men på den senaste tiden har jag återigen börjat tänka på rakblad och andra vassa föremål och tankar som "ristar du lite på huden kommer ingen märka något, du går ändå i långärmat nu eftersom du fryser så jävligt" kommer titt som tätt.

Just nu är det en jobbig period. Det har varit det länge. Jag och min prins har haft problem i över ett år och nu börjar dessa problem tära något enormt på mig. Så mycket att jag faktiskt har haft tanken flera gånger att det bästa kanske vore att bara avsluta vårt förhållande. Men jag älskar honom och jag vill verkligen dela mitt liv med honom men vi Måste hitta strategier för att vårt förhållande ska hålla.

För ca två veckor sedan hände något som inte har hänt på väldigt länge. Jag stängde av helt. Det händer ibland att jag inte orkar med verkligheten och därmed kanske stänger av i några dagar genom att fly undan i böcker, som är det vanligaste, eller filmer och tv-serier.

För två veckor sedan skedde en rejäl nedstägning. Jag började kolla på en tv-serie som heter Hart of Dixie och låg varje dag och bara kollade på den serien. Jag brydde mig inte om något alls. inte min sambo, inte min skola, Ingenting! Tre säsonger senare fanns det inget mer att se och jag var tvungen att ta itu med mina känslor vilket resulterade i en kväll med för mycket vin för mitt eget bästa, ett långt samtal med sambon och alldels för mycket tårar än vad jag hade önskat. 

Jag är inte avstängd längre, jag känner smärtan inom mig. Jag hör mitt mörker locka med saker som lättade mina bekymmer för i tiden men jag kämpar! 

Jag har i flera månader funderat på att ringa en psykolog/kurator och börja prata för att kanske hitta strategier för att hantera situationen som jag befinner mig i. Den är ovanlig. Jag känner ingen annan som lever med en människa som är föredetta missbrukare och har en sjukdom som heter Hypersomnia och jag VET inte hurjag ska orka om inte något händer så att han inte är som han är nu. 

För det är egentligen det som allt bottnar i: 

Jag orkar inte vara den som har koll på allt, jag är mer eller mindre en morsa till honom för han är alltid så trött så jag måste tjata till mig om något ska hända. T ex städa hemma rent spontant för att det är stökigt är inget som händer och jag är så otroligt trött på att Alltid vara den som tjatar på honom men gör jag inte det så händer det inget och jag måste göra allt själv. 

Ett annat stort problem för min del är vårt sexliv. Medicinen som sambon äter gör att han tappar sexlusten och jag tror även att det är något mer som drar ner den som han inte pratar om. Jag är en sexuell människa så är det bara och det är inte så att jag behöver ha sex flera gånger i veckan även om det hade varit trevligt men så som sitautionen är nu har vi inte ens sex en gång i månaden och då är det nästan alltid något fysiskt med honom som gör att sexet inte blir bra och jag känner mig därför så otroligt otrillfredställd och dessutom har detta dragit ner mitt självförtroende till botten. Det känns som att om inte jag super honom full och nöjer med mig dåligt fyllesex så ör inte han attraherad av mig vilket får mig att känna mig äcklig. Inte bra! 

Sedan har vi den tredje saken som gör att vi har otroligt mycket problem. Som alla vet så är jag en känslomänniska och även om jag inte alltid pratar ut med en gång så kommer det alltid ut och jag berättar hur jag känner. Erick är inte sådan, han pratar inte. Trots att jag vet att det är massor som tynger honom så säger han inget utan låtsas som allt är bra och tror att jag inte märker att det faktiskt inte är så vilket också gör att jag lider. 

Visst han mår dåligt och jag kan inte ens tänka mig hur det är att vara i hans situation men han MÅSTE börja prata med mig för allt oftare funderar jag på att börja söka en egen läghenhet vilket skulle vara slutet på vårt förhållande. 

Så nu har jag fått gnälla av mig lite igen och få ut lite av all den frustration som jag bär på, och Självklart har jag tagit upp alla dessa saker med älsklingen så att den som läser detta inte tror att jag sitter inne med allt detta för han känner till alla mina känslor på detta området, förutom min längtan att skada mig själv igen, det har jag faktiskt inte vågat ta upp med honom. 

Ha det gott! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lite komiskt att det är exakt ett år sedan jag skrev här, på dagen! Augusti har alltid och kommer alltid vara den värsta månaden enligt mig. Vilket är lite ironiskt med tanke på att hösten är min favoritårstid. Allt är så vackert då och det finns in...

Jag har tänkt på det där med människors mörker. Alla har det men ingen pratar om det. För det ska inte finnas. På utsidan ska man visa den perfekta ytan. Alla mår bra och alla är nöjda med sina liv hela tiden. Och de personer så som jag själv behöve...

Ett tag sedan man skrev här... tja vad ska man säga, jag brukar skriva här när det är något jag vill dela med mig av eller om jag mår piss - för det mesta när jag mår piss. Jag har mått rätt bra den senaste tiden... eller nej bra är väl att ljuga m...

Det är konstigt hur det där med människan fungerar. Jag har det bra, jag har det jävligt bra faktiskt. En familj som älskar mig och alltid finns där, en underbar pojkvän med en tillhörande familj där som är lika underbara de, fantastiska vänner s...

Ibland när man tänker att någonting ska ske på ett visst sätt så är det inte alltid så det slutar. Som t ex skolan, alex äger ingen självdiciplin så när hon säger att hon ska plugga så och så mycket men det blir inte så. Som tur är så löser sig all...