Jösses vilken helg det har varit!

Som alltid ser jag så sjukt mycket fram emot denna helgen som precis har varit då jag jobbar arslet av mig på en marknad. Jobbar med servering och bossar tillsammans med mitt kära moderskepp serveringen och allt som hör till det! Så sjukt roligt varje år, jag älskar det verkligen!

Detta året var det lite speciellt, detta året så var Erick med och jobbade. Alex fick bossa över honom, Alex gillade det!! Sedan var det en sak till som var lite speciell, förra året hade jag fått Världens beundrare. Så för att slippa konfrontera honom så tänkte jag och Erick att vi låtsas som att vi är ett par. Vilket vi gjorde och vi gick verkligen in för det.

Saken är den att det var För lätt att gå in i rollen som Ericks flickvän, jag mådde lite för bra. Och även när vi inte jobbade så fortsatte "spelet".

Meeeeen som vi själva sa så vet vi ju att vi inte har några kärlekskänslor för varandra, ha ha ha...

Under våra raster så hade vi så sjukt kul! Erick fick mig att känna lycka i helgen! En känsla jag har känt väldigt få ggr i mitt liv! Men ja, jag kände ren och skär lycka en stund där i lördags!

Så natten till igår låg jag och tänkte och kom på det att om vi fortsätter så här och pussas, myser, håller hand ja allt som ett par gör (vilket vi gjorde) så kommer jag rätt snart få känslor för honom!

Igår när han skulle åka hem så började jag gråta för de gjorde fysiskt ont i mig. Jag ville verkligen inte det! Pang sa det och jag insåg att nej jag kommer inte få känslor för honom, jag har det redan! Fick lite små panik en halv sekund eftersom Erick sa att han inte blir kär i folk och han hade inte såna känslor för mig, men tänkte va fan skit samma!

Så Alex och Erick går till bussen och älsklingen får tårar i ögonen för han vill nämligen heller inte åka... Pang sa de sen för honom med. Han hade visst känslor för lilla mig med!

Så när han kom hem satt vi och pratade och kom fram till att jo visst vi satsar, vi mår jävligt bra när med varandra, vi garvar med varandra. Allt e Perfekt!

Så Alex har nu lämant singellivet efter 2 års lek... Idag känner de lite ovant. Typ, vänta jag har en pojkvän nu... Men de kommer säkert gå skitagörbra, distansen kan kanske bli lite jobbig men va fan då blir man ju inte trötta på varann ^^

Just nu är livet perfekt! Skolan är bra, vännerna i Jkpg och i Gbg är fantastiska, Erick är underbar, familjen och jag är lika tajta som alltid!

Känns som att det inte finns något som kan dra ner mig nu, trots att jag ser skuggorna långt där borta så tänker jag inte låta dem komma närmare mig!

Tänkte på förra inlägget, jag var beredd på att öppna upp mitt hjärta, jag hade redan gjort det och det var nog egentligen redan där taget

Tänkte förresten på det att alla sa att vi skulle bli ett par, att vi hade känslor för varann och grejer. Lite komiskt att dom faktiskt hade rätt utan att vi visste om det själva ^^

Nu ska jag till skolan och plugga och sen ha lektion!

Ha det gott