Jag dampar sönder...

Jag drömmer romantiska drömmer om människan

Människan har etsat sitt fast i huvudet på mig och vägrar lämna mina tankar

Jag blir glad så fort jag pratar med människan på något sätt

Jag blir Vansinnig!!

Jag vill inte, jag orkar inte, jag har inte tid med detta, jag har framförallt inte hjärta nog till detta.

Jag blir Galen!

Jag vill inte ens att denna människa ska finnas i mina tankar, i mina drömmar!

Jag är inte alls intresserad av något sånt här i huvudtaget!!

Så för helvete lämna mig ifred då!

(Så kan man väl egentligen inte säga eftersom människan inte är medveten om vilka problem människan åsamkar mig?!)

Allvarligt vi blir nästan gråtfärdiga för att vi är inte redo för något sådant här, inte på långa vägar. Vi vet också att denna människa inte gillar oss på det sättet så om vi nu ska gå tillbaka till kärlekens väg så kan vi väl välja någon som gillar oss tillbaka. Olycklig har jag väl varit så det räcker och blir över så...

Alexandra Skärp dig!

Nej nu ska jag gå ut, ta en cigg och rensa tankarna och hoppas på att han försvinner ur dom.

Ha det gott